fredag 27 januari 2012

Helg blommor


För att återfå självförtroendet på blomfronten, så inhandlade jag lite pärlhyacinter.
Tillverkade en liten ampel av hönsnät där jag satt lökarna,
lite vasst och okul men blev ganska trevligt.
Hänger nu i fönstret och väntar på att blomma.
En enkel plantering i en rostig liten hink.
Gamla rullade notblad som dekoration.
Hips vips, en trevlig fredagsblomma.

Gröna fingrar......


.......icke sa nicke, för er som trodde det.
Här följer bildbevis.
Murgröna och jag är inte kompisar, har aldrig varit och kommer troligen aldrig att bli heller.

tisdag 24 januari 2012

Prinsessan på ärten!




Nu har den kommit vår nya säng!!
Har avancerat till en sice på 190x200 cm. Tidigare har jag, make och hund samsats om en 180 cm bred säng. Nu blir det space vill jag lova. Inte nog med att den är bred, den är hög också. Måste liksom ta ett litet "Patrik Sjöberg-skutt" för att komma till sängs. Corax får vi nog bygga en ramp till om han ska ta sig upp.
Till vår förra säng snickrade jag ihop en egen sänggavel av 2 st lastpallar. Nu blir ju de för smala. Men här på bilden är det iallafall den gamla smala ni ser.
I källaren har jag påbörjat målning av en liten utbyggnad av sänggaveln. Jag har sågat ut ett parti från en ytterliggare lastpall som jag ska förlänga den gamla med, så passar den även det nya måttet.

söndag 22 januari 2012

Åldrande

Rynkor!!! Jag har dem!!!
Jamen inte bryr jag mig egentligen. men vissa dagar ser jag dem tydligare, som idag.
Tur att affärerna är stängda annars hade jag nog tömt min tunna "pluska" på stålars och handlat diverse skönhetsprodukter.
Frågan är ju om de funkar???
Jag är inte jättenoga när det gäller att ta hand om mitt ansikte. Jag sträcker mig till ansiktstvätts produkter morgon och kväll, en bra ansiktskräm, och där tar det stopp sen.

Hilma undrar varför jag har ett streck mellan ögonbrynen, ja du flicka lilla, det skulle jag också vilja veta.
Faktum är, jag fick en rackarns så dyr kräm en gång, den skulle läggas i rynkor och sånt, och jag vill minnas att jag såg resultat, kan det vara möjligt, jag har så svårt att tro på det?
Nu i skrivandets stund så känner jag mer och mer att jag verkligen måste köpa mig något i morgon, något riktigt bra....
Fast imorgon kanske jag inte ser den där rynkan:)

Gräsänka

Det var längesedan jag hade något kreativt inlägg. Är själv lite sur över det. Men det har bara inte funnits inspiration till något sådant. Men nu till veckan kommer våra nya sängar som vi beställt. Vi har avancerat från 160 cm bred till 180 cm bred. Vilket betyder att jag måste bygga ut vår sänggavel som är gjord av lastpallar.... Det blir ett inlägg om det när jag skrider till verket.
Matte har lämnat huset och familjen för några dagars "kompetensutveckling" i Åre. Vad matlagning har med utförsåkning, ja det vet inte jag.... Men hur som helst så får tjejerna och jag klara oss på egen hand. I natt har Hilma paxat att få sova i pappas säng, och i morgon blir det Alice tur. Det här klarar vi fin fint, men redan efter några timmar så känns det lite tomt utan min andra hälft.
Ja men det här blev väl ett litet märklogt blogginlägg, men se det som ett livstecken:)

onsdag 18 januari 2012

Blåveckor till påsk!

Som ett brev på posten var den här igen....vardagen.
Jag hade sett framemot den, det brukar jag göra efter en lång ledighet.
Så det gjorde jag även efter detta jullov. Vi pratade om det här hemma, att det är ju helt ok med vardagslivet, vi har det ju bra.
Men redan efter några dagar kände jag rastlöshet. Mannen drog iväg på sitt jobb, tjejerna till skolan, men jag då, jag svassade fortfarande runt i raggsockorna på dagarna och tog hand om tvätt, disk, hund och däremellan plugg. Övriga familjen kom hem med en massa snack om vad som hänt på dagen och vilka de träffat o.s.v Jag då? Hade inte mycke att förtälja förutom att regelbundet användande av laxerande medel leder till störd vätskebalans och brist på kalium i blodet.
Jag känner att det är skillnad på vardag och vardag, när man jobbar eller pluggar hemma.
Men hur som helst, nu har jag kommit igång med träning, strukturerat upp plugg och kommer isäng i vanlig tid. Har börjat fatta att så här ser min vardag ut nu, och det är inte dumt, utan riktigt lyxigt.
Ett litet uns av dåligt samvete över att jag inte jobbar har väl legat över mig.
Men ja, jag vet, jag studerar för att bli något, för att kunna jobba och försörja mig (oss).
Men jag saknar att komma in på "mitt" jobb, ta en kopp kaffe, ta tag i dagens uppgifter, Prata med folk, prata med jobb, prata allmänt, svara telefon, vara serviceminded, äta lunch, titta på klockan, längta hem, skratta med kollegor, springa en sväng på stan på lunchrasten, ila hem....Men den dagen kommer väl. För jag gillar att jobba!

söndag 8 januari 2012

7 år sedan!



I dag för 7 år sedan blev jag fru Eriksson!
Hilma skulle döpas. Matte hade friat sommaren innan. Hans enda krav var att det skulle vara ett litet, bröllop för de närmaste. Så det var bara att hänga på.
Vi sa inte till någon att vi planerade bröllop samtidigt som Hilmas dop.
Platsen var lotsstugan. ute vid havet här i Härnösand.
Prästen var Lasse präst Parkman.
Vi lyckades hålla det hemligt tills vi kulle sätta oss i bilen, då våra grannar Åke och Bettan såg oss. Hade inga speciella bröllopskläder, men Matte hade kostym(!), så då visste de...
Allt blev super, Hilma "pratade" sig igenom dopet,
Vi sa Ja.Våra nära och kära var där!
Alldeles lagomt allting och vi var så nöjda!

Efter tillställningen då vi kom hem kom Åke och Bettan med champange och en liten present. En trevlig överraskning!
Jag Matte och Alice åt en 3-rätters middag och myste. Hilma hon sov.
Så nu kör vi vidare!

torsdag 5 januari 2012

Liten blir stor!


Liten blir stor! Ja det är verkligen så.
För 9 år sedan hade vi just blivit föräldrar för första gången.


Hela livet vändes upp och ner, ingenting var sig likt.
Och det skulle aldrig bli detsamma igen.
Det var spännande men också lite skrämmande. Skulle vi fixa det här?
Ta hand om ett litet liv. Fostra, vägleda, inspirera, och älska.
Det sistnämda var väl ingen sak, det kom, per automtik, liksom på köpet.


Jag minns så väl när jag var på stan med Alice, nyfödd.
Jag skulle ner på Lindex, en rulltrappa ner.
Jag stod med vagnen redo att börja min färd, men se det gick inte.
Jag visste ju inte hur jag skulle göra!!
Den här stora vagnen, med mitt värdaste i,
skulle med mig ner på ett trappsteg som bara rullade på.
Paniken växte, ögonen fylldes av tårar, hormonerna sprutade. Vad gör jag???
Som tur var var det här på 2000-talet och jag hade mobiltelefon, så jag ringer min storasyster, med 2 barns erfarenhet. Hon var i krokarna och kom in på stan och hjälpte mig ner.
Tack Ellinor!! Du är bäst!
Nu så här 9 år senare och ett barn rikare så känner jag ett större lugn.
Men nu som då poppar det upp, hur i hela friden är det tänkt?
Kommer det här funka, kommer mina barn vara lyckliga, hur blir det med deras självkänsla, vänner etc? Vi som föräldrar har ett stort ansvar att se till att barnen känner sig värdefulla och rika på kärlek.
Gör jag tillräckligt?
Men än så länge verkar det gå åt rätt håll. Jag säger ofta till mina barn när de gjort något bra, eller bara - Va fin du är! Som svar på det säger Hilma oftast tack, liksom sådär innerligt.
Alice hon svarar, -Ja jag veeet! På ett ärligt och fint sätt.
Än så länge tycker de att de är det finaste.
Jag säga att det tyckte inte jag när jag var 9 år.
Jag hoppas de får ha den känslan länge länge, för alltid.

I dag var jag borta hela dagen. När jag kommer hem möts jag av härlig middagsdoft.
Det är inte maken, som är kock till yrket, utan Alice 9 år som stått vid grytorna idag.
Hon har lagat "mustig köttgryta" på eget initiativ och med liiiite hjälp av sin pappa.
Hon hade skrivit inköpslista och tog en tur till affären för att handla.
För att sedan laga mat ur kokboken hon fått av morfar i julklapp.


Det blev otroligt gott! En nöjd och glad tjej tackade sig själv för maten.
Inte nog med det, Hilma 7 år hade stått för lunchen, pannkaka. Hon lyckades bra med både äggkläckning och stekning.
Alice hade tackat Hilma för den jättegoda lunchen, och Hilma var stolt.
De håller på att bli stora, mina små värdaste!
När jag ransakar mig själv så vet jag att det kommer bli fina små-stor människor det här!

tisdag 3 januari 2012

Fort va det gjort...


...eller det tog en hel dag!!! Att plocka bort julen.
Allt fick flytta ner i lådorna. Julgardiner likaså.
Så skönt. Det blev ljust och fint! Nu fattas det bara tulpaner på bordet.

Idag fick jag 2 st sköna besked. 2 st VG på samma dag!!
Ett på egenvårdstentan och ett på en examination på en kurs.
På den här utbildningen är VG, det högsta betyget. Så det känns otroligt skönt.
Känns som en bra start på året och en peppning till att ta tag i studierna nu efter helgerna.